- - -
Augustimörkret sänker sig över kvällskvisten och kaminen får göra nypremiär. Detta kära besvär med eldning till kvällen har jag saknat sedan början på maj.
Fåglarna har tystnat men syrsorna sätter stämningen när jag tar på mig pannlampan för att hämta dill i landet.
Varje tid har sin tjusning och jag kan inte låta bli att höra Tove Janssons Höstvisa när mörkret är så här stort, kylan kryper fram med dimman och naturen går ner för landning efter sommarens växtkraft.
Bo Anderssons klassiska version av denna vackra visa finns här. En oändligt vacker text med allt vad det innebär att efter sommarens putslustighet landa i höstens melankoliska acceptans.
https://svenska.yle.fi/artikel/2014/08/19/bo-andersson-sjunger-hostvisa
- - -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar