Bevattning är ju en rätt viktig grej för en odlare. Jag har en sådan satans tur att lerälven rinner vid min tomtgräns och nu när regnvattentunnorna står tomma var det dags att göra slag i saken och väcka denna sleeping beauty!
Ja, den är ju inte så snygg förstås men guld värd! Med mycket huvudkli och till slut telefonsupport från kära far så lyckades jag kicka igång en finfin bevattning till mina odlingar. Fann dessutom en vacker stenmur som är värd att rensa fram:
Naturligt vatten är en gåva att ta vara på och nu får odlingarna en ordentlig rotblöta i torrtider medelst en vattenspridare.
Jag är själv här och det är besvärligt att inte ha någon att bolla med. Samtidigt lär jag mig att klara mig själv och bli den självständiga kvinna jag alltid, med viss kaxighet, har hävdat att jag är. Jag saknar någon. Men mindre och mindre för varje dag.
- - -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar