Nu när allting är planterat på Backetorp är det dags att se över vad som ska bort. Jag har mycket äng och vilda blommor - me like! Men allt som växer är inte av godo. Alla som utbildat sig inom odling har hört det förr - ogräs är bara en växt på fel plats.
Jag vet allt om att vara där, på fel plats i fel tid. Att leva i samklang med annat levande är inte alltid lätt, vare sig det gäller människor eller växter. Bara en behåller respekten så tror jag att karman ger kudos.
Varje plats har sina utmaningar. Lupiner till exempel, de doftar visserligen gott och är vackra men de är invasiva och slår ut de rara små örterna och kulturblomstren. Det verkar råda oenighet om huruvida de är två eller fleråriga men hur som helst är jag inne på år två av att ta bort alla fröställningar och elda upp dom. Vi får se om de återkommer nästa år.
Gör jag inte det så är min äng av midsommarblomster, smörblomma, hundkäx och humleblomster snart ett minne blott. Det är så här en äkta äng ser ut:
När alla lupiner är borta är det tistlarnas tur. De är oerhört vackra och ståtliga men sprider sig ohemult så jag begränsar även dessa.
Visst är de tjusiga! Sen slår de ut i fantastiska blå blommor. Tänk på att tistlar är galet duktiga på att återuppfinna sig på nytt, om och om igen. Hela plantan måste avlägsnas och eldas upp. De är såna fantastiska överlevare att en inte kan låta bli att förundras och imponeras. Och min förtjusning över dom gör att jag inte är nitisk, precis som med tistliga människor :-)
- - -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar