Samarbete med träden.

Sol och frost på morgonpromenaden innan samarbete med de vackra fruktträden. Att beskära träd är som att samtala och ge förslag till en urkraft med helt egen vilja. Jag får mina tillrättavisningar. Ingen kan tukta kraften i ett träd. (bara den som dödar det) Mina fem äppelträd hemmavid börjar arta sig riktigt bra efter två års omhändertagande. Fryken glittrar underbart en bit bort. Sämre arbetspass än så har jag haft.

Så var det återigen dags att ta sig an de träd som jag bloggat om tidigare och som fick sina grenar beskurna ganska tokigt för två år sedan. Då såg ett av dem ut så här:

Grenar avskurna rätt på utan att leda vidare bildar kvastar i trädet, stolpar som blir förvirrade av att bara ta slut helt plötsligt och därför svarar med att skjuta tusen vattenskott. Alltså så här:

Efter min andra beskärning av detta träd börjar det likna ett naturligt träd igen:

Kan man inte beskära ska man låta bli. Eller följa några väldigt enkla regler: Använda vassa, bra verktyg som rengöres med T-sprit mellan varje träd. Lägg fina snitt nära grenåsen utan kvarlämnade tappar. Ta bort allt som är dött, som växer inåt i träder, som korsar, som växer spikrakt uppåt. Dansa med trädet. Lyssna. Hur vill det växa? Visa vägen för trädet. Du kan aldrig tygla växtkraften, men du kan leda den dit du vill.