Kurar kattmage, kurrar knämys.

Jord men inte så mycket ord just nu. Odlingarna går bra, rensa ogräs, gallra och skörda är härligt. Speciellt när man har två kattungar med sig i arbetet. För det är urtrist verkligen, att odla ensam. Det är fan en kollektivistisk grej för mig. Visst är det härligt att kunna skörda frukterna av sitt arbete men det är inte riktigt lika roligt när man är ensam om glädjen.

Kattsen har bott här i två veckor nu och Samantha och Morrissey har funnit sig väl tillrätta och blivit kelgrisar och busungar i en perfekt harmoni. Djur är underbara bara man lägger ner tid på dem, särskilt i början när man ska dana dem. Nu är jag deras människa. Jag kan ju bara drömma om att kalla det för mina katter. Katter äger sig själva. Men än så länge går de bara ut i mitt sällskap, trots att dörren står öppen. Den där härligt bekräftelsen på att man betyder något, att man är viktig för ett annat liv. Det är väl det som skapar oxytocin i hjärnan och ger lyckokänslor antar jag. Kattungemagar är det allra ljuvligaste som finns.

Jag skördar slanggurka och squash, morötter och rödbetor, sallad och mangold, gul lök och purjo, dill och rädisor, chili och paprika och tomaterna börjar komma så smått. Igår snickrades det tork-ollor här och det är dags att börja torka örter och kryddor inför vintern. Och svampen. Fast kantarellerna förväller jag och lägger i frysen. Hög tid nu att skörda lite guld i skogen. Fast jag har två trötta spinnande katter i knät som har trasslat in sig i varandra så jag tar nog och sitter kvar en stund vid bordet och letar recept istället. Chilisås har jag inte gjort förut men med så mycket chili som jag har i år, tarvas en förädling. Pressgurka och inlagda rödbetor har redan min skörd gett mig. Och så gjorde jag älggrässaft för första gången, och nog sista. Jag hade svårt för smaken. Men älggräs innehåller salicylsyra så jag ska nog torka lite till huvudvärks-thé iaf.

Nu vaknar Samantha och Morrissey, husgudarna, och det är snart dags att snöra på sig kängorna och ge sig ut i skogen. Katterna är just nu lyckligt ovetande om att det ska lånas hem en hund i ett par dagar. Dessa små vildar måste ju hundtränas så att de i framtiden kan umgås med en vallhund. Vi har redan biltränat en del så att de ska vara portabla familjemedlemmar. Om någon tycker att namnen är märkliga så finns en enkel förklaring, Morrissey, mörkt grå med fyra vita tassar, vitt bröst och vita morrhår, håller avstånd och är lite svår. Ett namn som förpliktigar som min veterinär sa, Morrissey är en stor idol till mig. Husbonden fick då i rättvisans namn döpa det andra lilla knyttet och valde då sin idol som namne: Samantha Fox, randig, listig och med rosa läppar åmar hon sig upp i knät, helt orädd.

Over and out från stavikskatterna Sammy, Moz n' Lou.