Värmlänsk kultur

Vad gör man som invandrare i Värmland. Ja, jag gör det jag alltid har gjort. Precis som jag gjorde i Västerås söker jag upp föreningar och kulturevenemang för att få en bild av den närmiljö man lever i, träffa nya människor och uppleva det som är viktigt för just denna bygden.

Föreningen Sunne folkdanslag har blivit en viktig pusselbit för min hemmakänsla i ett nytt sammanhang. Bagaren Konstantin och Kretsloppsvännen Elisabeth har gett fina samtal. Och kulturen. Någon sa att man nog måste vara nyinflyttad för att upptäcka vilka traditioner som finns i ett samhälle, att man där och då med färska ögon kan upptäcka det som har blivit slentrian i ett samhälle, eller som bara finns helt naturligt utan att behöva uppmärksammas. Jag tror det är sant.

Hitintills har jag iaf gjort sådana saker som jag inte har gjort i mitt förra liv. Jag har varit i Säffle på vegetariskt julbord, jag har varit i Arvika på en musikalisk berättarafton med Södra Åkeriet, jag har varit på sopplunch med Västanå Teater - Björn berättar varg, (ett försök att nå in i det kompakta varghat som härjar här i Värmland), jag har varit på luciakonsert i Missionskyrkan och nu senast så var jag på ridskolans julavslutning.

Man skapar sin tillvaro. En väg blir en väg genom att man går den. Jag saknar tiden på Kretsloppshuset men det är dags för något annat nu. Jag står stadigt mitt emellan en längtan tillbaka och en längtan framåt.



Förra veckan träffades några av de kretsloppor som blivit kvar i länet för att hylla vår fina tid med att baka ett pepparkakshus föreställande Kretsloppshuset. Det var en bra bearbetning. Vi skapar ritualer och höjdpunkter för att minnas, för att bearbeta. Det är kultur.

Nu flyger jag bort ett tag.