250 meter järntråd, Snusmumriken och jag.
Snusmumriken är en särdeles fri varelse. Han är en luffare som alltid följer hjärtat. En gång på fäboden drömde jag att jag var kär i Snusmumriken. Det var fantastisk för han var även kär i mig. Jag tror att det är för att jag så högt prisar friheten som han faller mig på läppen. Å andra sidan har jag även varit kär i karaktären Gösta Berling, spelad av Jacob Hultkrans, när han under mitt livs första Västanå-föreställning föll i mitt knä och kysste mig på handen. Så typiskt en daydream believer att låta litterära gestalter stå för den trygga kärleken.
Men luffare och försupna präster förutan har jag lust till en kreativ sfär i mitt kök. Så med kaffet i koppen, tråd och tänger tänkte jag fixa bruksföremål med luffarslöjd. Biblioteket bistår med facklitteratur.
Givetvis så kommer jag alltid att ha lättare för litterära gestalter än kärlek i verkliga livet eftersom människor krånglar till det så förbålt. What about leva och låta leva, ligga och låta ligga. Keep it simple!
- - -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar