Efter att ha knackat sitt eget blad gick det som en dans på den regnvåta ängen. En otroligt lärorik och fin dag.
Nu ska jag bara olja in min egen orv med linolja och sedan kan jag dansa här hemma också. Det är något skönt och meditativt att med en gungande rörelse arbeta tillsammans med den vassa lien.
Och varför slår man då med lie, varför hänger man inte bara på sig röjsågen. Jo det finns massor av anledningar:
Det är trevligt att göra saker tillsammans, att samlas ett gäng för slåtter ger mer än bara fina ängar. Gårdagen gav tid för givande samtal och trevliga fikastunder också.
Det är lugnt och tyst, svischar bara stilla. Ljudföroreningar göre sig icke besväret. Fågelsången.
Det ger faktiskt hö om man vill ta vara på det, slår inte sönder gräset som en röjsåg gör.
Det är skönt för kroppen, att vagga fram i samarbete med lien är som meditation och naturupplevelse i ett.
Och så blir det snyggt och ger mångfald istället för monokultur. Mångfald bland växter leder till mångfald bland djur och vips så har vi ett mer hållbart system där det finns många länkar istället för bara en som i sin skörhet ska se till så att kretsloppet fungerar.
Som grädde på moset så är det dessutom ett kulturarv som känns fint att bevara. Om än i liten skala. Nutid och historik kan få finnas jämte varandra. 3 promille av våra fordom vanliga slåtterängar finns nu kvar, inte mycket alls.
Jag är så glad i min nya lie och jag hoppas att i framtiden får dansa tillsammans med den och många andra trevliga människor under slåtterstunder att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar