Genbank av släktet Malus

Familjen Rosaceae har blivit mig kär under det sista året. Kanske genljuder min barndoms äppeldoft hos farmor i mina sinnen, de grönmålade snitten på träden, de otaliga ympningarna, de sjungande sortnamnen, de mjuka dofterna och de spetsiga lukterna. Beskärning av fruktträd har kommit till mitt liv för att stanna. Aldrig är jag så koncentrerad, så fokuserad, att tid och rum försvinner, som då jag samarbetar med trädet.

Kursen på Hushållningssällskapet är givande och idag besökte vi Värmlands genbank av olika äppelsorter på von Echstedska apelgården. Det var på riktigt, det var träd som var viktiga. Det var en fröjd att jobba där, med träd som någon tagit hand om. Allt för vanligt är att fruktträd blivit övergivna och att någon vill att man ska fixa till det efter 10-20 års förvildning. Det här var något annat:


Älgen var dock ett hot mot dessa träd och i den genuint gamla miljön var inte elstaket önskvärt, men det blir nog illa tvunget att bli så ändå för trädens skull, snart sagt varje knopp var äten på. Efter att jag satt sekatör och såg i detta träd blev det lite glesare:



Men jag såg också ett skräckexemplar idag, ett riktigt skolexempel på hur man INTE ska göra vid beskärning. Ska fota och lägga ut imorgon ...