Ärtsoppa med fjäsk

Vegetarian. Jag har varit det i närmare 12 år nu. Det är ett etiskt val, ett djuretiskt val. Jag tycker inte om hur djurfabrikerna framstället det kött som vi trycker i oss. Men jag äter gärna egenfångad gös, och kanske att jag äter köttet från min brors framtida djur. Om det gick skulle jag gärna kalla mig för selektiv ätare. Men det är allra enklast att klassificera sig som vegetarian, det har iaf blivit någorlunda accepterat av samhället.

Men tider förändras, vi möter och lever med olika människor och arten människa är sju helsike bra på att anpassa sig. Viltkött har de senaste tre månaderna funnits på menyn, det känns ok. Inte så att jag absolut måste ha kött, men om jag ska äta kött så får det vara vilt. Om en aktivistisk alternativare träffar en hantverkande bonde som är jägare så är friktionen oundviklig och kalibreringen sker från bådas sida. Jag skämtar ibland om att ha kosher-kök - varsin kyl och frys men istället så utökar vi mängden vegetariska rätter och för in viltkött då och då. Det går bra.

Igår lekte jag hemmafru. Hantverkarna Henke och Benke var i närheten och lade ett tak och jag bjöd in på ärtsoppa med pannkakor. Efter att jag hade tagit ur lite ärtsoppa till mig lade jag i stekt Änglamark-bacon i soppan till herrarna - det blir ärtsoppa med fjäsk det enligt deras egen utsago och jag kan inte annat än att hålla med.

Jag rekar som sagt nejderna här, kollar framtida hundpromenader samtidigt som jag tänker att jag kanske ska komma i de kläder jag hade innan jag slutade röka. Man hittar spännande saker i skogen. Här är en portal till något annat, något som kändes kusligt. En märklig stämning spred sig i kroppen när jag gick fram för att undersöka stället.


När jag sen berättade om min promenad fick jag höra att det var ett hus som brunnit ner där, att grindstolparna tillhörde släkten och skulle användas till mitt nya residens, jag hoppas att känslan av olycka stannar kvar i skogen och inte flyttar över hit.