Det går inte att förneka längre, det är höst på riktigt med pumpafest och krypainifamnenkänsla. Inte lång tid kvar på denna vidunderliga tid med så mycket intryck, upplevelser och dårskap. November och december hägrar, tid till kontemplation, till eftertanke och sortering, till landning och till ledsnad över att denna tid är förbi. Jag har sannerligen älskat den.
Nu släpps vi ut som kalvar på grönbete, skingras för vinden. Förvirringens tid är kommen.
Inte kan jag arbeta på fabriken igen, inte kan jag bo i en stad, inte kan jag lämna Värmland, inte kan jag överge allt detta. Fan, får hitta en rik karl att gifta mig med. Tre veckor kvar, jag hinner.
Nu folkdans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar