Gyda-fina kom med posten, ingen avsändare. Bara en lapp:
Jag är enögd, har tappat ett horn och kan inte stå upp; TA HAND OM MIG!
Benbrottet är nu lagat hon klarar sig ett öga och ett horn kort.
Dagens säterdag var händelserik. Den rymde både otrevliga saker som rovdjursavsky och landskapspatrioter OCH andra jättefina sätervänner och kunniga äldre själar.
I gruppdiskussionerna mötte jag både varghat (trots att ingen i min grupp hade erfarenhet av rivna djur på säter/fäbod) och åsikten att någon som var utomsocknes aldrig skulle få köpa en säter för att bedriva säterbruk - man var tvungen att ha rötter, historia och släkt i bygden. Häpen frågade jag då hur en sådan som jag skulle kunna få chansen att bedriva säterbruk. Nja, du kanske kan få arrendera, var svaret.
Men resten av dagen var jättefin och jag träffade en säterbrukare som var nabo med min hemby och som erbjöd mig två kvigkalvar, bjöd hem mig för att få ko-erfarenhet och välkomnade mig på en vecka på Kårebolssätern nästa sommar. Dagen gav mycket för många och framför allt var det en chans att nätverka, att träffa andra och bygga broar.
Jag är nöjd men trött. Upp sju varje morgon denna vecka trots trevligt besök med nattvak som resulterar i sömnskuld. Imorgon ingen väckarklocka!!!
Tack för geten kära bror, det var en verkligt fin present!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar